Tiden är magisk vänta så får du se




Min mamma planterar paprika.
Magi.
Som man kan äta.






04.03

Idag när jag åkte tåg träffade jag en väldigt intressant person.
Han var så glad i sin livs bubbla och delade gärna med sig av den glädjen.
Det var trevligt att lyssna på honom och jag bara njöt av hans livserfarenheter.

Vi pratade om livet och han och jag hade något gemensamt.
Sorg och svårigheter som drabbat oss hårt och vägrat släppa tankesystemet.

Tankesystemet är platsen där jag får min energi ifrån. 
Där kan jag vila i flera timmar. I mitt hjärta.
Det är skönt att ligga på en gräsmatta och titta på himlen.
Där kan jag lösa olika små funderingar som jagar mitt inre.
Medans jag roar mig åt roliga former på molnen.



Tillägnad dig Räkan
Metaforer är så underbara.
Min brygga din båt,
nu står jag och vinkar hej då med min stråhatt jag önskar dig all lycka i världen.
Tack för våran tid vännen.







Vacker på insidan

Fotot är taget på Gotland 2008 dagen innan julafton.


Idag träffade jag en forskare han var vacker på insidan.
Han hade celler i en kartong under sitt säte, som han vaktade väl.
Jag hade mig själv och mina funderingar som jag lagt åt sidan.
Vi pratade om livet, vi hade en öppen diskussion om saker vi varit med om.
Dem 45 minuterna gjorde mig väl.

Det är mina favorit möten när man får en chans att komma in någon på livet.
Det är de vackraste en person kan göra, dela med sig av sina tankar.

När jag gick av tåget kände jag hur kärleken spred sig i min kropp.
Allt som är vackert blir jag kär i.





♧Las cosas mala en la vida me han hecho bien




♧Las cosas mala en la vida me han hecho bien


Sunshine is the reason why






Wow jag sitter på centralstationen i Stockholm och funderar på vad jag skall hitta på innan jag börjar jobba.
Hade en super trevlig dag igår med N och kompani.
N och jag har alltid massa att prata om och det gillar jag med henne.
Vi kan sitta i timmar och prata om vad livet har att ge, hur vi tacklar svåra situationer, hur vi känner och hur vi gör.

Vi gör olika, vi känner olika, men vi förstår varandra, vi respekterar och vågar säga vad vi egentligen tycker.
Och inte något random crap talk som "jag förstår, det ordnar sig snacket"
Nää här har vi åsikter och vet att vi inte sårar varandra.

Det är nog bara för att vi är som två superkvinnor med super smärtgräns.
Kom du ljuva smärta men jag tänker inte lägga mig ner och dö, nä jag kämpar och ställer mig på topp.

Så ännu ett avslutat förhållande har jag bestämt mig för många saker.

1.No more boyfriends under 25.
2.No more crying over the truth.
3.Skip the "he will change".
4.Jag vet inte varför jag skriver på engelska
5.Tror jag går nu och shoppar lite kläder, bara för att jag kan =)
6 Oj oj oj vilken underbar siffra.
7.Wow det var verkligen dags att vara singel, räknade hur många månader jag haft bara för mig själv. 
   3månader sammanlagt sen jag var 14 år.
8.Bigg propps till mig själv ,som lagt ner så mycket tid på någon annan människa.
9.Hade supertrevligt igår.
10. Kan inte sluta skriva en lista, det var kul
11.S
kall hem till Gotland i sommar, i underbara två veckor. Jippy hey jippy who?




XOXO//Superkids like me

Heartbroken

Okej hur många gånger kan mitt hjärta bli krossat av samma person??
Om jag räknar alla gånger tror jag det är sammanlagt mer än vad jag funnits på denna planet.
Nämligen 24 + !
Japp jag föddes 1986 och det gör mig till hela 23 sommrar han har sårat mig 24 gånger och säkerligen flera gånger.

Så vad betyder alla olika magkänslor??
Vem vet för ingen kan svara på det förutom min egna erfarenhet till livet.
Men livet har inte gett mig erfarenhet när det kommer till killar som MRBig.
Utan jag har varit skonad,
exet var kanske inte alltid där men jag förstår att han älskade mig.
Det gör jag nu.
Men vad hjälper det när denna inte gör det?
Vad hjälper det när tårar rinner ner från kinden och själen kryper ihop där inne i kroppen´?

Vad hjälper det när han ändå bara svarar att "jag är som jag är"
Vad hjälper det när han inte ser hur vacker jag är?
Hur mycket jag älskar honom.

Nä för en kille som Mr Big går inte att påverka känslomässigt,
för allt annat kommer alltid gå före en simpel tjej med ett simpelt liv.
En Mr big tjej skall vara som "Natasha"
Pappas dotter och studerande i något främmande land.
Helst skall hon vara en tjej med inga problem alls bara en stadig karriär med stadigt utseende.

SÅ VEM ÄR JAG?

En tjej som insåg för tidigt att vuxna inte alltid har rätt.

En tjej med mycket  kärlek till dem flesta för hon vet,
att det bästa i livet är när man får ett entusiastiskt tack eller
en tjänst tillbaka ett leende en kram en komplimang.

Så med tårarna rinnande längst kinderna klarar jag inte av att blunda mera.
Jag klarar inte av att låtsas att jag får det jag förtjänar.
För jag får verkligen inte tillbaka det jag ger till denna man.
Nä inte ett dugg.
Inte äns ett entusiastisk kärleksfullt komplimang om hur smart och rolig jag är.
Eller en stund med full av kärlek som jag så längtar efter någon som är trygg någon som är ärlig och älskar mig.

Alla människor förtjänar det men en tjej som haft det jobbigt i sin uppväxt som tagit mycket skit behöver redan nu en man som verkligen älskar henne och som har tid att förstå sig på henne.
Inte en man som lägger bilder på sin kära natasha halv naken på skrivbordet på sin dator,
och svarar när jag frågesätter honom
"VARFÖR?"
"NÄ JAG ÄR SOM JAG ÄR DEM HAR ALLTID LEGAT DÄR"

oooooooooooooooouft vad det någon annan än jag som har tio knivar i hjärtat?!!!

Nä förmodlingen inte för det är väl bara jag som är så naiv och inte fattar.
Det går ju inte att undgå jag har tävlat med exet sen dag ett.

Problemet är att jag inte fattat det förutom "han och hon"

Så idag mina kära läsare har jag med tårarna längst kinderna och näsdukar liggandes överallt.
Insett att jag måste gå vidare och skaffa mig en kille som Richard Gare, i pretty women.
Sexig, framgångsrik och kärleksfull.
LITE HUMOR MÅSTE MAN HA =)





XOXO//Maskrosbarn





Jag och Milou.


"Jag fixar och trixar och får fram ett pris, men han hade redan tänkt ut ett pris på mig."

Hejsan!
Tappade lusten till att skriva här på bloggen, tror det var en sån där tydlig reaktion av att någon i min omgivning dissade min blogg och hela den iden. Tror det sas något om att jag trode jag var carrie bradshaw från sex and the city, jag funderade på det i några dagar och kände att jag var töntig och gav upp.

Men nej nu har jag viftat bort den kommentaren och skulle det vara någon annan som undra så tycker jag om hennes spalt vem gör inte det??

Så idag har det varit en spännande dag.
Jag såg en film om Bob Dylan och tyckte den va lite knäpp sen blev jag inringd för lite arbete i butiken.
Jag har vikt och vikt ihop jeans, byxor, skojortor och tagit hand om kunder.
En givande lugn dag med mycket tid för tankar. Men det skulle det inte få vara länge till för helt plötsligt så får jag mig en överraskning.

En äldre man vill veta vad tröjan kostar i euro. Jag fixar och trixar och får fram ett pris till honom.
Men han hade redan tänkt ut ett pris få mig. 

Han ville att jag skulle fika med honom jag tackade artigt och fegt nej.
Men han förstod inte mina pikar och jag tog ett djupt andetag och tänkte

"Okej, nu måste du vara hård inte nödvändingt elak men hård.
Så jag höjer rösten och säger att jag inte kan för att jag inte vill.
Hans ögon avslöjar hans panik och han erbjuder mig pengar.
Wow tänkte jag i huvudet är det så här det går till när desperata mansgrisar får ett nej.
Dem vägrar gå ner från sin inbillade första plats och slänger ut pengar hej vilt.
Jag tänker en sekund på hur mycket jag behöver pengar, men börjar skratta för mig själv och tänker på pretty women attans attans tänk om det va Richard g´Gare. SKÄMTOSIDO.

Jag avböjer allt han säger och han vägrar ge upp.
Så jag säger att min pojkvän ska komma och hämta mig,
 men med pengar i handen viskar han att jag kan ringa pojkvännen och säga att jag är sjuk.
Listig mansgris det där.
Han ger upp till slut och går iväg, lämnar mig helt chockad.

Jag funderar och funderar och konstaterar att denna dag är en dag där jag får mig en inblick över män.

Tidigare i år kom det fram en kille 30+ och frågade om jag ville gå ut med honom han hade lämnat sin gravida kvinna för att dem hade fått komplikationer med graviditeten.
(Denna gravida kvinna gick i min komvux kurs i tre terminer.)

Han sa också att han var ute efter en ny tjej han ville ha en ny tjej, vill du gå ut med mig frågade han.
Jag svarade chockat nej jag har pojkvän.

Denna man kom in idag i butiken och frågade om jag hade en syster eller en kusin som han kunde gå ut med.
Jag svarade veeeerkligen inte och kom på mig själv att jag var otrevlig.
Men herregud vart går gränsen?
Han hade ju redan varit oförskämd men han kanske inte förstod det?

Så denna dag har verkligen handlat om mansgrisar och som inte förstår att det är dags att kliva ner från förstaplats där alla andra är sämre och man kan betala för vad som helst.

Eller som den andra killen som frågade mig först och sen ville att jag skulle fixa någon annan till honom, han behövde verkligen en kvinna. Han kan ju försöka skaffa sig en annan kvinnobild.

Ush vilka människor nu ska jag laga mat och ta hand om mig själv.

Kram/Maskrosbarn!

Broken heart och jävla typer som har noll tacksamhets känsla i kroppen




Sitter på ett internet cafe och googlar på "broken heart".
Här kommer en liten lista på symptom som man kan känna när man har ett brustet hjärta.

Symptomen av ett brustet hjärta kan uppenbara sig pyskiskt men dem flesta av oss känner den fysiskt.
  • en pressande känsla i bröstkorg
  • ont i magen eller ingen matlust
  • sömnlöshet
  • ilska
  • chock
  • nostalgi
  • likgiltig tappar lusten att göra något
 Bara för att nämna några. Här är en länk om ni vill läsa mera.

http://en.wikipedia.org/wiki/Broken_heart

Märkligt att man kan bocka för alla dem där, har jag ett brustet hjärta?
Jag tror det, tror att jag förnekar för mig själv att sanningen är sanninge och i detta fall sanningen =)

Det va inte meningen att någon skulle förstå men ni förstår nog när jag säger att jag har ett brustet hjärta idag.
Hade en droppen dag igår, spydiga kommentarer missförstånd ilska och ett telefonsamtal med en kär vän M.
M är fantastisk och hon kan bolla tankar med mig som få kan. Vi funderade över olika personligheter.

En typ som är van att få vad dem vill. Som är egoistiska och har noll tacksamhets känsla.

Typ två är den som är tacksam för lite och har sörjt något enormt mycket någon gång i uppväxten .
Den typen är skit skraj för känslor och önskar mest att dem kunde gömma sig i en garderob.

Hur skall typ ett och typ två komma överrens frågade vi oss.
Det slutar väl oftast med att den egoistiska typen kommer på att den inte tjänar på att vara med längra
och hittar på en dålig ursäkt typ som att bilen gick sönder eller jag är uppbokad.
Ja typ ett kan till och glömma att berätta att de tänker göra slut.
Eller ställa in en efterlängtad resa.

Jag har ett brustet hjärta symptom idag och tänker gå till videobutiken och hyra en tjejfilm för att jag kan.
Sen ska jag gå och städa i en lägenhet som äntligen skall få en ny hyresvärd.

Jag säger det ännu en gång det finns vissa människor som har noll kävla för tacksamhet och dem människorna sårar mig alltid. Dumma typer.



Gåshud och tårar det är givet mitt hjärta kommer för alltid att vara rispat

Min kärlek är så stor till allt,
 jag brinner för att ge hundra procent till det jag vill göra.
Men någonstans på vägen så dör min entusiasm,dumheter egentligen.

Det som att jag har ett sjätte sinne, jag kan känna av människors hat.
Det sticker till i min själ och jag springer in i min garderon gömmer mig bakom mina händer.
Sakta sakta sugs min entusiasm ur min kropp och jag säckar ihop och ger upp.
Tex kan jag börja stamma eller göra fel fast än att jag alltid gör rätt när jag är själv.

Det finns en person i min omgivning vi kan kalla henne "evil eyes"
Hennes ögon suger ur min styrka hennes blickar får mig att gömma mig under bordet.
Jag vet att hon bara är en osäker tjej men jag är så svag för hat.

Men egentligen!!!

Vad spelar det för roll vad andra tycker?
Vad spelar det för roll vad andra tror?
Hur kan det hjälpa dig om hundra år?
Många människor är så upptagna att dem ändå inte svarar med engagemang.
Många svarar kalla svar som inte är ett dugg genomtänkta.
Jag lider av det jag märker sånt direkt.
Det gör ont att släppa taget av människor man bryr sig om,
människor som man vill ge hundra procent till men är för upptagna med andra saker.

Jag vill leka med alla men är också super rädd för att bli bortglömd, bortvald och ensam.
Jag har haft många vänner som vänt ryggen och glömt bort mig.
Jag är inte arg jag är inte bitter över det,
 jag får bara svårt att andas och en smärta så smärtsam lägger sig över mitt bröst.
Önskar jag inte va så känslig men jag är det.
Jag älskar för mycket jag älskar alla och jag lider av det.

Det finns människor i äns liv som rispat äns hjärta för alltid,
det finns människor i livet som givit lycka för alltid.

När jag började högstadiet hade jag lekt med en tjej i nästan tre år.
Men "hon gjorde slut" som hon utryckte det.
Jag var helt förstöd satt inne i min garderob och hyperventilerade och hade smärtor i hela kroppen.
Mina tårar var stora som regndroppar och pappa fick vagga mig till ro.
Han berättade människor inte tänker igenom sina handlingar och jag hade blivit drabbad av en sån person.
Du kommer förstå när du blivit äldre att du är världens finaste tjej som gråter för att dy blivit lämnad.

Men du kommer förlåta det måste du.
Wow 13 år och jag hade redan varit med om min första "breakup"

Jag slutade prata med henne när vi började gymnasiet vände jag ryggen och sa aldrig mer ett ord till henne.

Bra dåligt vem vet men jag blev sårad och hur skulle jag kunna ta tillbaka henne? hahaha

Nu ska jag bege mig till Nyköping.

Massa kärlekskramar till alla

//


Det luktar Rambo eller var det Rocky?

Ja då vaknade man idag av att det va någon som gick på hundbajs.
Ett skrik och en massa gnäll, tror det var mamma.

Jag befinner mig i Norrköping där jag äter bullar för att mamma tycker jag blivit så späd.
Hon har nog rätt, man är så fixerad vid sin kropp,
Vissa personer i äns omgivning får än att känna sig extra tjocka.
Tror det har med någon knäpp känslorubbning att göra.
Typ en koppling till något konstigt ideal.

SMAL - ATTRAKTIV
ATTRAKTIV- SMAL

Men egentligen vad är poängen när poängen är att vara nöjd.
Hur nöjd kan man vara om man ständigt tänker på vad man äter?
När man ständigt kritiserar den där kroppsdelen som sticker ut?
Mage, lår, bröst,  lovehandels eller hud, hår och näsa.

Vad är poängen om poängen är att vara nöjd.
Gnäll föder gnäll
Hat föder hat
Det blir bara självdestruktivt.

Det är dessa dumma ideal som vi ständigt ser, vackra kvinnor med långt hår.
Smala tjejer med fina kläder, fotoretuscherade kroppar. Dem knäppa tidningarna gör allt för att sälja.
Och vi fina vackra människor tittar och tittar och blir hjärttvättade.

Nu ska jag äta en bulle till och gå en promenad med hunden.

Kärlekshälsningar från Norrköping // Maskrosbarn som jag





maskrosbarn befinner sig i en tankefas

Jag befinner mig i en tankefas, jag älskar det.
Men det tar mycket energi att lösa problem i huvudet,det gillar jag.

Jag är som en rot till en vacker växt, jag ligger och kurar i mörkret och trivs.
När årstiderna passerat förbi är det dags att sträcka på sig och jag gör det sakta sakta och det är smärtsamt med förändring, men jag gör det jag vill blomma ut.

Men nu befinner jag mig i en tankfas där tankarna blockar mig från att agera, från att fatta beslut.
Jag trivs här jag tycker om det. Jag väntar nämligen på ett tecken vilket som helst.

Idag har livet stannat framför mig jag trivs.
Mamma och pappa i ett rum, kunde inte låta bli att fälla några tårar.
Även om vi satt i en bil så gjorde det mig väldigt rörd att se dem ihop igen.
Jag accepterade nämligen aldrig att dem skilde sig det  har varit svårt.
Kanske är jag egoistisk men jag var ju bara 14 och fattade ingenting.

Det var från ena dagen till andra så hade pappa flyttat.
Jag grät i flera dagar och sörjde i flera år.
Jag va arg på mamma,
sen va jag arg på pappa.
Men livet gick vidare och pappa är nyförlovad och mamma har sambo.

Jag grät på pappas förlovningsfest för två år sen.
Jag hade nämligen precis insett att dem skilt sig och han hade ny tjej.

Jag agerade fotograf på den festen och allt var frid och fröjd.
Men så blev det för mycket, det kom fram en tant vi kan kalla henne orangutang.
Orangotanten var en snokig en och började fråga ut mig om allt gällande förlovningen,
hur det kändes och vad jag tyckte om den.
Hon hade nog onda aviskter, det vet jag.

Jag kunde inte hålla mig och gjorde den hemska gråtarminen när läppen darrar och ansiktet drar ihop sig.
Jag förberedde en flyktingsväg, men hon höll fast mig så jag fick slita mig loss från hennes.
Jag sprang in i ett rum, tänkte sansa mig lite.

När jag kommer in i det lilla rummet har resten av syskonen också gömt sig där.
Helt plötsligt står jag och gråter inför mina syskon och livet satte mig i en knepig sitts.
Jag gömde mig bakom händerna och hyperventilerade att dem skilt sig. Vilka då frågade dem.
Mamma och pappa dem är inte ihop längre........okeeeeeeej.

Snacka om att förneka saker för sig själv, ni ska veta att det hade gått sju år sen dem skilt sig.
Jag började skratta sen, det ska man göra det är en viktig regel i livet.
Skratta när allt är jobbigt, det fick jag lära mig av en vän.
Så vi brukade skratta ihop när det va jobbiga tider.
Det hjälpte något enormt för det kommer man alltid ihåg.

Vilken dag va?
8 år har passerat och jag fick mig ännu en smäll idag.
Föreställ er det här,
Dem sitter och pratar med varandra och jag började gråta oj då säger jag och gömmer mig denna gång med ansiktet på pappas stora mage. Jag var 14 igen, och jag behövde det.
Lovar nu ska jag acceptera det dem är inte tillsammans och jag är 23 år gammal nu.

Med detta ska jag åla mig fram till toaletten borsta tänderna och sen ska jag kaninhoppa till sängen och njuta av ännu en dag i Norrköping med ungar och en gravid syster som inte kan sluta rapa och äta gröt.

Maskrosbarnet har idag fått sig ännu en uppenbarelse och delar gärna med sig av den.

Det är okej att förneka sanningen för sig själv men man skall då vara medveten om att sanningen hinner ifatt än när man minst anar det. Kanske fem år eller som detta fall 8 år. Man måste prata om saker prata och prata då känns dem inte så stora, sanningarna.

Hälsningar// Maskrosbarn som jag


En hel dag med gotlandstanter, fågelbajs och en trasig batteriladdare.

Wow precis allt jag behövde fick jag idag, ett par byxor som jag trånat eftter länge.
Men ännu bättre så lämnade jag tillbaka dem byxorna för att jag hittade ett par billigare.
För endast 200 kr fick jag ett par utsvängda jeans som satt super nice på rumpan.
"SMACK THAT ASS" säger jag bara.

Sen  fick jag mysa med härliga vänner och vi åt lunch på medborgarplatsen någonstans.
Ännu bättre så hade min kompis köpt ett spel som vi spelade.
Det hette "Hur fan visste du det" och vi fick lära oss ett och annat  =)

Men jag ville bara dela med mig av att en fågel bajsade på min hand idag.
Wow det va mycket speciell känsla när jag gick fram till killen i kiosken och frågade efter lite papper.
Hans ögon spärrades upp och han såg illamående ut när han frågade mig vad jag hade på handen.

Jag svarade stolt fågelbajs och det är sant.
Sen skrattade vi högt ihop och jag gick hem till mina kompisar och möttes av ännu en förskräcklig händelse.
Batteriladdaren slutade att fungera och nu får jag inte på min dator längre.
Jag satt tyst ett tag efter det hände och funderade på hur det kändes.

Jag började springa runt i circlar i huvudet funderingar som vad ska jag göra nu ? eller hur ska jag kunna kolla minm mail. Vad ska jag göra när jag inte har något att göra? Mmm många sånna funderingar och egentligen har ingen någon betydelse. Det är inte så farligt att leva utan dator i några dagar.
 
I övrigt så har jag fortsatt läsa min bok och känner att den verkligen kommer kunna hjälpa mig att fortsätta göra mitt liv magiskt så som jag vill ha det. Älskar magi i alla olika former.

Godnatt denna blogg känns verkligen bra!

PÅK / superkid som jag



En magisk dag för ett magiskt maskrosbarn som jag

Förkyld och full av liv vaknade jag idag och insåg att jag var i stockholm, mmm vilken lycka det är!
Det innebär vänner och åter igen vänner.
Så nu ska jag snart hoppa in i dushen och ta mig till söder för lite söderhäng med gotlandstanterna =)
Jag och dundervännen Linda disskuterade min blogg som jag visade och konstaterade att det skulle vara bättre om jag gjorde den i en annan sida, som den här.
Ni får ursäkta röran vi ska fixa med layouten senare.
Ha en underbar dag, för de ska jag.

Hälsningar //Superkids som jag

Ps jag tänkte att jag klistrar in gårdagens inlägg där står det om varför jag startade bloggen och vart jag fick namnet ifrån. Jag vet att det e några som frågat mig vad det betyder och här kommer svaret.ds



240509 söndag, då jag skrev mitt första inlägg
Skriver ifrån arbetet och funderar över vad mitt mål med denna blogg egentligen är.
Senast igår kväll funderade jag och en vän på hur vi skulle kunna bli miljonärer.

Kanske kan detta vara en möjlighet.
För det verkar så mycket enklare om man har pengar till att göra vad man vill, hur man vill.

Men förmodligen så blir jag inte lyckligare för det.
Lycklig?                                                   

Låter så härligt men används för mycket, för vad är egentligen lycklig.

Vad betyder lycklig för dig ? Dela gärna med dig av lycka till mig =)



Nu står det 10:13 på klockan, jag som får kalla kårar av siffran 13.

Vad betyder det, att ingen kommer att läsa denna blogg ?                                                                                

Eller kan det betyda motsattsen....


Jag ser 13 överallt vet inte om jag är obssesed men antagligen.
Det är min tvångstanke att alltid tro att situationer slutar tragiskt.
Mitt ständiga sökande efter inre frid blir alltid motarbetat av min super starka rädsla för att bli sårad eller övergiven igen. Jag är så feg nu för tiden, super feg lixom.


Tänkte jag skulle försöka förklara vad maskrosbarn har för betydelse för mig.
När jag växte upp så var det några vuxna människor runt omkring mig som använde det
utrycket när det talade med mig, om mig.                                                                                                                              

Jag hatar dem, tittade upp på dem och tyckte dem var idiotiska vuxna människor.                                

Men med tiden har jag kommit till den punkten att jag tycker om utrycket och förstår att jag är ett maskrosbarn.


Så jag sökte på maskrosbarn och fann en bra beskrivning på ordet. 
Jag länker den till er och hoppas att ni tar er tid att läsa det.
Kanske ni förstår någon i eran omgivning,
för vi finns överallt.
Vi behöver inte nödvändigtvis se ut som maskrosor eller ha målade tårar längst kinderna.
Utan vi kan vara den där vackra människan som ler, skrattar högst.

Den som har konstiga saker för sig eller är obegriplig för dem flesta.


Jag länkar till wikipedia där dem har en bra beskrivning på maskrosbarn. http://sv.wikipedia.org/wiki/Maskrosbarn



Namnet kom till mig inatt jag är helt säker på det.
Allt känns plötsligt så magiskt. 
Tack vare en vän, en inspirerande nyfunnen vän, som dök upp när jag minst anade det.
Hon har alltid varit lika stark och alltid så pålitlig.
Det är tack vare henne som jag sovit 4 timmar men vaknat 05.30 , innan larmet ringde.

 Hon gav mig nämligen ett dunder piller från det landet hon varit och studerat i.
Jag kände mig nämligen förkyld igår kväll och när jag vaknade var jag utvilad genomblöt och nöjd.
Jag hoppade in i dushen och förberedde mig för ännu en dag på arbetsplatsen.


Med detta tackar jag för mitt första inlägg och fortsätter läsa på min bok Alkemisten en bok skriven av Paulo Coelho som också skrev pilgrimsresan.

Pilgrimsresan kom att bli just den boken som fick mig att förstå hur illa min uppväxt egentligen varit.

Den fick mig att plötsligt känna tyngden över mitt bröst och dem där tårarna som väntat länge på att få rinna ner längst mina kinder.
Plötsligt kände jag hur dåligt jag sover på nätterna och hur lite jag brytt mig om mitt liv.
Den där nackspärren gjorde sig påminnd så jag tvingades sänka huvudet och då insåg jag,
hur stolt jag varit till och med så stolt att jag aldrig visat mig svag.
Visat min inre ilska, det där hatet som länge legat i kroppen och sagta sagta spridit sig längst med själen.

Så stolt att jag hellre legat ensam om nätterna och gråtit mig till sömns, så stolt och så högt tittade jag över människor och glömde hur ledsen jag var, hur mycket jag längtade efter ett tryggt hem men framför allt ett kärleksfullt jag.


RSS 2.0